Ny video och singel - Kårhusockupationen -68

Vår. Trädgården blommar och bina surrar under en lovande himmel. Både barnen och livet leker. Nästa singel till kommande album är ute.

”Kårhusockupationen -68” är ett kollage över tid som flytt. En åtta minuter lång resa genom samhället och mitt femtioåriga liv. Skriven efter att ha tröskat igenom en mängd dokumentärer, faktaböcker och sjuttiotalsserier. Samt en del superåttafilmer.

För exakt femtio år sedan, den 24 maj 1968, ockuperades Stockholms kårhus av en samling studenter. Inspirerade av studentuppror i andra europeiska storstäder. Dåvarande utbildningsminister Olof Palme åkte dit och mötte upp dem. De kom att påverka en generation unga för lång tid framöver. Samtidigt bar en ung mamma sin förstfödda genom rummen i sommarstugan i Ängelholms havsbad. Solen brann genom fönstren och jag växte verkligen upp i en idyll. Lyckligt ovetande om politisk revolution och industrisamhällets omdaningar, oljekris och elransonering, gröna-vågen-hippies och radikal kulturrörelse. Vi somnade efter en dos barnprogram klockan åtta i den bästa av världar.

Som artonåring bar jag ut morgontidningar en februarinatt 1986 - en omvälvande natt som satte punkt på både min ungdom och en statsministers liv.

Så många söker och letar förgäves, så många låter minnena kväva elden. I tjugo år har jag rest mot strömmen, man möter så många som flyr drömmen.

På senaste har jag börjat spela en del casinospel på svenska sajter. Passar på att tipsa om Testarna.se, där det finns en massa bra recensioner av svenska nätcasinon.

Ny singel - Många och en/Tid att sätta punkt

Recension här. ”Larson lika bra som alltid.”

Vinter. Mörk och kulen morgon i vår lilla by. Någon enstaka bil rullar utmed vägen. Resan med nya albumet Brott & straff fortsätter. Under arbetets gång skrevs nya låtar, några åkte ur eller skrevs om. Det hela verkar bli som tänkt - ett tvärpolitiskt och mångbottnat album.

En första singel med två vackra spår är ute nu!

Många och en återvänder till ett debattprogram i SVT under nationaldagen 2006. Att fira nationaldag tyckte en del var fult och rasistiskt. Andra tyckte vi skulle hylla med pompa och ståt. Tevedebatten diskuterade landets mående, Henning Mankell ansåg att solidaritetsidén var förlorad. Janne Josefsson och Britt-Marie Mattson höll med. Bert Karlsson sa allt handlar om ekonomi och Åsa Waldau tyckte andlighet gått förlorat.

Elva år senare får bilden av Sverige inte svärtas ner. Som om landet är en konstinstallation snarare än ett levande väsen. Ord laddas med betydelse de inte har. Henning Mankell ställde tofflorna och lämnade sitt livsverk - som blev film och detektivvandring i Ystad. Britt Marie Mattson har nyligen gjort en dokumentär om landets välfärd. Janne J fortsätter sina granskande reportage. Den socialdemokratiska drömmen är long gone. Vad som höll samman samhället förr gäller inte idag.

Solidaritetsidén har gått förlorad, gemenskap väger ingenting. Vi är många och en och ett enda jag… utan riktning.

Tid att sätta punkt är Kikki Danielssons liv på knappt fem minuter. En artikel i Faktum inspirerade mig. Ung blond tonåring längtar ut ur småländsk småort och kliver på bussen i Nässjö mot ett annat liv. Att ge sig av mot sina drömmar då var annorlunda. Sverige var ett annat land. Kikkis liv påminner om min mammas på många sätt. Att döva smärta och oro med rödvin leder till ett h-e. Det kvittar hur många scener och loger man har. Framgång och berömmelse spelar ingen roll om själen är borta, kroppen trasig, relationer en härva.

Ibland tänker jag på dessa små samhällen ansatta av politikers generalplaner under sextiotalets mitt. Rivningshysteri, breda gator, ett Domuskomplex i var stad. Miljonprogrammet, betongens skugga, döda centrum. Brutal arkitektur i DDR-anda. Är det konstigt unga drömmare flyr?

Själv pluggade jag i Eksjö under 1985-86 och satt varje helg på Nässjö station och inväntade tåg mot Hässleholm. Drack kaffe på Domusrestaurangen vid några tillfällen. År och mil från mina egna drömmar. Inte förrän jag var trettio satte jag mig på bussen mot ett annat liv.

I övrigt så har jag börjat tröttna på de svenska restriktionerna för casinobonusar. Förut kunde man få riktigt fina välkomstbonusar men numera får man bara en bonus per sajt. Som tur är har jag hittat en riktigt bra casinoportal för utländska casinon, där man får tillgång till mycket mer förmåner.

Man kastas in i logerna, man längtar upp på scen. Man trånar efter kärleken, även om den kommer sent. Man blir aldrig gammal och inte heller ung - dags att vända bland nu, det är tid att sätta punkt.

Nytt album 2018 - Brott & straff

Höst. Sista söndagen i september avnjöt hela familjen en fika på Espresso house i Ängelholm, betraktade folk och gick barfota en sista gång i år. Tiden rusar. Ett nytt album är under inspelning, beräknas vara klart i april 2018. En folkhemsblues. Ett udda, tvärpolitiskt och mångbottnat album med låtar skrivna alltifrån 2005 och fram till idag. Låter verkligen annorlunda.

Kort resumé om detta år: Nattåget från Prag fick lysande recension av Thomas Cedergren på Rockfarbror, bra intervju dessutom.  Bandet avverkade fyra gigg: i Åstorp, Göteborg, hemma i Strövelstorp och härlig höstfest i Brekille. Första spelning var lite ringrostig men de senare var fantastiska.

1979 fick också fina recensioner, även Fredrik Virtanen på Aftonbladet hyllade albumet. Videon på titelspåret filmade jag själv, Per Christoffersson klippte ihop det hela snyggt och fint.

Båda album har jag skickat in för bedömning till Grammis.

I somras gjorde jag klar en kortroman som utspelar sig i slutet av nittiotalet. En ung drömmare reser genom tillvaro i Göteborg, blekinge skärgård och Ängelholm. Läs gärna Underland - finns som e-bok.

Under höst skrivs ytterligare bok, fler bloggar och även nya sånger. Inspelningar fortsätter i Studio Mansarda och framåt vintern lär vi klippa ihop en video igen.

Kan även rekommendera sajten casinoutansvensklicens.pro, sedan jag föredrar utländska spelsajter framför svenska.

På Återseende / Larson