Inkognito
Jag vaknade i ett stjärnfall
Jag vaknade i novembermörkrets eld
Vid stranden och havet en kall och ödslig kväll
Jag lämnade allt bakom mig, hus, familj och meningslösa jobb
Kvar fanns bara skulder, lite kläder och en kolsvart själ
Sen gick jag utmed vattnet, den vägen blev mitt hem
Jag följde mina sånger, dom tog mig upp till himmelen och ner
Och alla gamla roller samlade sig till en
Allt jag drömmer och önskar, allt jag ber om
Allt jag räds
En ung man kom från Danmark
Han hade varken pengar eller jobb
Han fick bygga allt från grunden och klättrade uppåt i trettitalets Helsingborg
Och han träffade en kvinna, tillsammans fick dom två döttrar, ingen son
Och kanske var det därför som ett frö till släktens sorg
Sista dottern är på hemmet, hon minns inte längre vem hon är
Nittifem år är en dimma, en gång var hon drottning i sitt hov
Hennes pappas röst var lagen, som hon tog över när han dog
Den kvävde hennes egna, en av dom
Var min mor
Och mamma lämnade sin högborg
En höstdag nittonhundrasextiofem
Hon förlovade sig med rätt man och blev förbannad av sin mor
Alla lika inför lagen, den lag som står skriven i vårt blod
I kyrkan höll de bröllop, sen ut på trappan i sommarens sol
Dom åkte taxi genom staden, på Grand hotell blev jag till
I varje människa föds en längtan och jag var älskad från första stund
Men vi lägger våra rädslor som ett lager av skuld
Inget barn kan leva för
Någon annans skull
Och alla våra gåvor ligger gömda i en skog
Klä av dig inför världen, gå ner på knä inför din sorg
Längst därinne i ditt hjärta finns alla dunkla minnen kvar
En dag får du förlåta, vad dom gjorde vad dom sa
Lämna mig för kärlek
Eller kom till mig för det
Är det enda
Du kan ge
Sep 05